Emma Blomdahl - Jag vill att alla ska känna för Herrljunga som jag gör

Emma Blomdahl trodde att hon lämnat Herrljunga för gott, men förra året flyttade hon efter elva år tillbaka till hemorten och hon ångrar inte sitt beslut.

Emma flyttade ifrån Herrljunga dagen efter hon tog studenten och hade inga planer på att återvända. Efter studier i Göteborg, och en utbytestermin i USA fortsatte hon läsa i Stockholm där hon bosatte sig 2011. Det var när Emma 2017 fick sitt första syskonbarn vars familj bodde i Göteborg, tankarna på att bo någon annanstans dök upp. Emmas föräldrar bodde kvar i Herrljunga och hon såg hur lätt de kunde vara en del av sitt barnbarns liv. Emma däremot kände sig begränsad i att inte kunna träffa sitt syskonbarn på ett mer spontant sätt. Samtidigt ville hon och hennes man inte lämna sina arbeten, så de blev kvar i Stockholm ett tag till.

Eftersom våra jobb är viktiga för oss var vi inte redo att flytta just då, säger Emma, men vi kanske heller inte ville bo kvar där vi bodde.

När de sedan själva planerade att skaffa barn, öppnades ögonen ännu mer.

Jag såg sju-åttaåringar som satt på tunnelbanan på väg till skolan, det vill inte jag att mitt barn ska, även om det såklart inte är dåligt, men det är inget jag känner till. Både min man Niklas, som är från Edsbyn, och jag har kunnat cykla eller gå till skolan.

Emma blev gravid och känslan under graviditeten var en ständig fundering över var de skulle ta vägen.

Min man började fundera på att söka jobb i Göteborg och när min nya chef arbetade på distans och bara vara på plats två dagar i veckan, såg jag en öppning säger Emma.

Våren 2019 kom Noah, Emmas och Niklas son. När Emma kom tillbaka efter föräldraledigheten frågade hon om hon kunde få distansarbeta på samma sätt som hennes chef gjorde. I slutet av februari 2020 fick hon beviljat att vara på plats två dagar i veckan och arbeta resten på distans, och när Corona bröt ut blev distansarbetet ännu mer lämpligt. Familjen tog då steget och flyttade till en hyresrätt i Herrljunga där de nu bott i ett halvår, och planen är att köpa hus på orten.

Där är vi nu, säger Emma.

Varför ska man då välja Herrljunga kommun?

Emma är snabb med att berätta att statistiken säger att en av fyra vill bort från stan och bo närmare naturen.

Lugnet här, och närheten till naturen, då är Herrljunga platsen! Herrljunga är också en fantastisk kommunikationsknutpunkt, du kan jobba i Borås, du kan jobba i Göteborg, du kan faktiskt jobba i Stockholm, du är där på 2,5 timme! Som det ser ut nu med distansarbete så tror jag att du kommer kunna bo på andra platser, men man kanske behöver vara på jobbet ibland och då behöver du lätt kunna ta dig härifrån. Så för mig finns ingen bättre plats!

Och visst hade vi natur i Stockholm fortsätter Emma, men i Herrljunga kan jag nämna minst tre naturområden inom gångavstånd, och då bor jag ändå i tätorten. Det tycker jag att man som kommun ska värna om och inte ta bort. Det är ett dragplåster, för det är ju så man vill kunna leva!

Rekommenderar du andra att flytta hit?

Absolut, min man är ju inte härifrån säger Emma. Jag kommer tillbaka till något jag känner till. Det blir ett extra steg om man inte kommer härifrån, men han trivs jättebra med naturen och lugnet som finns här. Det är också bra att det är nära till andra orter, det finns andra samhällen med liknande utbud som här, men där det är längre till större orter. Du behöver till exempel inte avsäga möjligheten för dina barn att spela hockey, för det finns ju i så fall både i Vårgårda och Alingsås.

Emma trycker på det positiva med att bli fler kommuninvånare, dels som ökade skatteintäkter, men också att fler blir engagerade i olika sammanhang.

Här kan man inte betala sig ifrån allting, i Stockholm kan man köpa in sitt barn på till exempel gymnastik, men här måste man som förälder engagera sig på olika sätt. Det skapar ett samhälle som är fint säger Emma, med ett högre syfte, och man är viktig för något annat än sig själv.