Tobias är Herrljunga kommuns beredskapssamordnare

Sedan januari har kommunen en beredskapssamordnare på plats. I en tid där omvärldsläget snabbt förändras ska Tobias Åfeldt stärka kommunens förmåga att hantera oväntade händelser och se till att vardagen fungerar även när den sätts på prov.

Jag har alltid varit intresserad av civilförsvars- och beredskapsfrågor, säger Tobias. När jag pluggade märkte man också att det skapades fler jobb inom området, mycket kopplat till omvärldsläget. Då kände jag att det här var ett bra sätt att kombinera min bakgrund i Försvarsmakten med något civilt, säger han.

Från Försvarsmakten till civil beredskap

Tobias började sin yrkesbana som anställd soldat och arbetade sig vidare till gruppchef och senare specialistofficer och plutonchef på P4 i Skövde. Efter flera år i Försvarsmakten flyttade han och började studera vidare.

I samband med studierna och hur omvärlden förändrades började jag tänka att jag kanske skulle jobba med beredskap. Det finns inte så många civila jobb som liknar det militära, men här kan jag ändå använda mina erfarenheter.

Efter examen jobbade han en period som nämndsekreterare i Falköping i väntan på rätt tjänst.

Det var framför allt för att ha ett jobb under tiden jag sökte, men det var faktiskt nyttigt. Jag fick en inblick i hur en kommun styrs och hur den politiska processen fungerar.

När tjänsten som beredskapssamordnare i kommunen dök upp sökte han, och började i januari i år.

Så vad gör egentligen en beredskapssamordnare?

Lite förenklat handlar det om att se till att kommunen kan fortsätta fungera även när saker inte gör det som vanligt. Jag är en stödfunktion för alla förvaltningar i deras beredskapsplanering.

Det kan handla om allt från strömavbrott till problem med vatten, värme eller kommunikation.

Om elen, vattnet eller internet slutar fungera måste vi ändå kunna lösa våra uppgifter på en acceptabel nivå. Då behöver man ha en plan, och gärna flera.

Nyligen fick kommunen testa sin beredskap i praktiken när en stor vattenläcka påverkade delar av tätorten.

Då aktiverades kommunens nödvattenplan. Vi körde ut tankar med vatten till platser där det saknades eller var dåligt tryck, så att invånarna kunde hämta vatten medan problemet åtgärdades.

Även övningar är en viktig del av arbetet. Under en dag testades exempelvis reservkraft vid Altorpskolan och Herrljunga Sportcenter.

Man kan ha hur många planer som helst, men man måste också testa dem i verkligheten. Det är då man ser vad som fungerar och vad som behöver justeras.

Invånarnas eget ansvar

En viktig del av beredskapen ligger också hos invånarna själva.

Alla har ett eget ansvar för sin hemberedskap. Man ska kunna klara sig sju dagar utan stöd från kommunen. Det innebär bland annat att ha tillräckligt med mat och vatten hemma.

Det är också viktigt att ha rätt utrustning. När vi körde ut nödvattentankar såg vi flera inte hade med sig lämpliga behållare att fylla vatten i. Det är bra att ha en vattendunk hemma, annars får man springa många gånger.

Samtidigt betonar Tobias att sju dagar inte är någon exakt gräns.

Det betyder inte att kommunen står utanför dörren dag åtta. De första sju dagarna är en omställningsperiod som behövs för att samhället ska kunna påbörja en omställning för att möta krisen.

Samarbete och lokala lösningar

Kommunen arbetar också för att stärka beredskapen lokalt, bland annat genom ett nätverk med bygdegårdar och hembygdsföreningar.

De skulle kunna fungera som lokala trygghetspunkter vid kriser. Det finns även stöd att söka, till exempel för att installera reservkraft.

Det finns mycket Tobias vill utveckla men resurserna sätter gränser.

Man vill få så mycket som möjligt på plats så snabbt som möjligt, men det handlar om prioriteringar.

De viktigaste områdena är tydliga:

El, vatten/avlopp, värme och kommunikation. Fungerar inte de, så påverkas mycket annat också.

Trots att arbetet ofta handlar om planering, är det när något faktiskt händer som det blir som mest givande.

Det är lite som att vara fotbollsspelare och bara träna hela tiden utan att spela match. När något händer får man testa det man har planerat.

Samtidigt poängterar Tobias att man aldrig kan planera för allt. Varje kris är unik och man måste kunna anpassa sig. Planerna är ett stöd, men de kan inte följas punkt för punkt.

Egen beredskap på landet

Själv bor Tobias på landet, vilket påverkar hans egen beredskap.

Jag har egen brunn och mat hemma, så sju dagar klarar jag. Men går strömmen blir det förstås mer utmanande.

Hans filosofi är att kombinera nytta med beredskap.

Det är bäst att ha saker man använder i vardagen också, inte bara grejer som står och samlar damm.